Sida:Utkiken.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
117


Godt! det mig gläder.
Då kan man bli mätt,
Få rum och kläder,
Och hustrun bli nätt
Och fin och struken.
I väggen jag slår
Den gamla peruken.
 Gutår!

Riksda'n är bister
I sina förslag:
Vi bli gardister
Snart du och jag.
Vid någon flygel
Rättnu man står. —
"Då få vi prygel,
 Gutår!"
 
Hvad lider natten? —
"Jo, midnatt, min vän."
Tar du till hatten? —
"Jo, saken är den:
Tolf glas in summa,
Jag mer ej förmår." —
Helsa din gumma,
 Gutår!