Sida:Utkiken.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
21


Vid hafvet.


Ö
fver gyllne fönsterbågen
Himlen drar gardin igen,
Solen sjunker tyst i vågen,
Natten kommer som en vän.

Jord och himmel vid hvarannan
Slumra efter dagens larm,
Och den höge lutar pannan
Stilla intill hafvets barm.

Frid och kärlek dem förena,
Deras slummer ingen stör.
Deras drömmar vet allena
Nattens stjerna ofvanför.