Den här sidan har korrekturlästs
25
Man får riskera arm och ben
Och halsen mången gång.
Ser han ett träd, som plommon bär,
Så ropar han: "ta ner det der!"
Och går det väl, så är det bra,
Men magen vill så ha.
Sjelf går han ej en enda bit,
Nej, ej ett steg, hoc est:
Han bäras skall båd' hit och dit,
Hvar han sig finner bäst.
Och derför blir det hat och gnat,
Då man blott har två ben på stat.
Hans valspråk är: håll i och dra!
Ty magen vill så ha.
Tänk, om det unnadt blef en hvar
Blott hufvud ha och ben,
Så fick man se, hvad karl han var,
Och hur han stod sig sen.
Men som den dagen aldrig gryr,
Och han är den som verlden styr,
Så tror jag vi få vefven dra,
Ty magen vill så ha.
