Sida:Utkiken.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
41


Åsnans lof.

(Blumauer.)


D
u goda djur! uppå hvars hud vi skrifva,
Och som oss bära vill!
Nej, längre vill jag dig ej skyldig blifva
Det lof, som hör dig till.

Med dina öron vill man skamlöst drifva,
Ty hånas blef din lott.
Men var du lugn: föraktliga de blifva
På kungahufvu'n blott.
 
Och hvem som än din långsamhet förklente,
Han är och blir en tok.
Han borde veta, att festina lente
Är just att vara klok.