Sida:Utkiken.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49


Vänskapen.


T
ro ej på dina vänner, tro på dig sjelf,
Ty vänskapen sig slingrar liksom en elf.
Ibland din lyckas leende stränder far den;
Men, ett tu tre, så vet du ej hvar du har den.

Oss verlden lurar lätt med sin fagra min:
Tro ej att vänskap fins i hvart vänligt grin!
Välj heldre ibland qvinnor, än ibland männer,
Öch akta dig, för Guds skull, för portvins-vänner.

I ljusa solskensdagar din ande gläd:
Då frodas vänskaps-fröet som annan säd.
Men vill du trogna vänner till hjertat trycka,
Bed ödet ge dig fastbref på ständig lycka.


4