Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
74
Skeppet är redlöst, honom förutan,
Opp skall han passa båd' akter och för.
Oftast från skeppsbrott räddar han skutan;
Oftast är ovett hans enda dusör.
Dömd ifrån början till mödor och fara,
Jemt skall han slåss mot den eviga sjön.
Heldre skarprättare ville jag vara,
Än ha, som han — fem riksdaler i lön.
Här är vår lefnad ibland rätt eländig:
Hjelplös och arm får befolkningen dö.
Läkare fins ej, och ej fru Nödvändig,
Två mil till presten, långt bort på en ö.
Något jag ville väl ändå betala,
Om af de tre fans åtminstone en.
Blefve jag riksdagsman, skulle jag tala,
Så att det gick genom merg, genom ben!
