Sida:Utkiken.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

88


Nej! nu börjar solen titta,
Allt för nitisk i sitt kall.
I din skugga låt mig sitta,
Söta gamla farbror Tall!
Endast för att se på våren
Har jag hit i skogen gått.
Farbror är väl bra till åren,
Farbrors hår är grått!

Kraftfull tycks ändå hvar sena,
Fastän håret blifvit tunnt.
Men låt bli! hvad skall det tjena
Kasta ner så mycken strunt.
Är det farbror sjelf som måttar?
Är jag kanske till förfång?
Kors! jag tror att farbror spottar
Tuggbussar, fi donc! —

Ack, natur! när får jag möta
Dig igen med lif och själ?
Ty jag måste hem och sköta
Mina pligter nu, farväl!
Jag ditt glada sällskap saknar
Under dagens bråk, min vän!
Nästa morgon, då jag vaknar,
Kommer jag igen.