Sida:Utkiken.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

90

Skjälarna, ledsna vid fiskarnas riken,
Segla på dem som kaptener så snällt.
Solskenet vänligt de bestarna söfver,
Ungarna leka med mödrarna gladt;
Spräckliga hafs-örnar sväfva deröfver,
Äntra ibland deras våta fregatt.

 Skjälen då far
 Djupt ned till Ran.
 Örn sitter qvar
 Snopen som fan.

Gossar, pass på! det ser mörkt ut i skyn,
Stormen i seglena ilsknare hviner,
Vågen slår öfver: ös, edra kaniner!
Vräk er i lovart, håll opp emot byn!
Fockskot har sprungit, gör klart till att vända,
Håll bara fullt, vi ha Grönskär[1] förut!
Ligg ej i , det går rakt öfverända:
Ös bara friskt! Är ni rädda? Åh hut!

 Nu tror jag mest
 Kölen är lös.
 Tag din sydvest,
 Ös bara, ös

  1. Den yttre fyrbåken vid Sandhamn.