VÄRLDSMARKNADEN
tillbaka, om ni så vill. Som ni kokat får ni supa. Mitt anbud var i alla händelser ärligt menat. Kom tillbaka som guvernant och ni ska få allt som ni vill.
Hon sträckte fram den ena handen, hon grät som om hennes hjärta ville brista, och hennes lockar föllo fram över hennes ansikte och över listen på marmorkaminen, mot vilken det vilade.
— Jaså, så att den kanaljen rymde ifrån er? sade sir Fox med ett ohyggligt försök att trösta henne. Men det är detsamma, Becky, jag ska ta vård om er.
— Ack, sir Fox, det skulle vara mitt livs stolthet att få fara tillbaka till Drottningens Crawley och taga vård om barnen och er, såsom förut, då ni sade att ni var nöjd med er lilla Rebeckas tjänster. Då jag tänker på vad ni nyss erbjöd mig, fylles mitt hjärta av tacksamhet — tro mig, att det gör det. Jag kan inte bli er maka, sir Fox, låt mig — låt mig i stället bli er dotter!
Med dessa ord föll Rebecka ned på knä på det mest tragiska sätt, tog sir Fox' benhårda, svartbruna hand mellan sina båda (vilka voro mycket vackra och vita och mjuka som silke) och såg upp i hans ansikte med ett uttryck av utsökt patos och förtroende, då — då dörren öppnades och miss Crawley seglade in.
Mrs Firkin och miss Briggs, som av en händelse kommo att befinna sig utanför salsdörren strax efter som baroneten och Rebecka hade gått dit in, hade ävenledes av en händelse genom nyckelhålet sett den gamle herrn ligga på knä framför guvernanten och hört de vackra anbud, han hade gjort henne. Orden hade knappast gått över hans läppar, förrän mrs Firkin och miss Briggs hade störtat uppför trapporna, rusat in i salongen där miss Crawley satt och läste sin franska roman, och meddelat den gamla damen den häpnadsväckande underrättelsen, att sir Fox låg på knä och friade till miss Sharp. Och om ni beräknar tiden då ovannämnda dialog ägde rum — tiden som Briggs och Firkin behövde för att rusa upp i salongen — tiden som miss Crawley behövde för att bli förvånad och tappa sin volym av Pigault le Brun
