Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

—Ypperligt! sade sir Fox; Vem hade väl kunnat tänka sig något sådant! En sådan liten listig sate! En tocken liten räv hon är! mumlade han för sig själv och småskrattade helt belåtet.

— Vem hade kunnat tänka vad för slag? utbrast miss Crawley och stampade med foten. Hör nu, miss Sharp, väntar ni på prinsen-regentens skilsmässa, eftersom ni tycker att vår familj inte är god nog åt er?

— Min ställning när ni kom in, miss Crawley, sade Rebecka, antydde inte, att jag föraktade en sådan ära som denne gode — denne ädle man värdigats erbjuda mig. Tror ni inte, att jag har något hjärta? Ha ni inte alla älskat mig och varit så goda mot det fader- och moderlösa barnet — den stackars övergivna flickan — och jag skulle inte känna någonting? Ack, mina vänner! ack, mina välgörare! skola inte min kärlek, mitt liv, ett troget uppfyllande av min plikt söka att vedergälla det förtroende ni visat mig? Vill ni till och med missunna mig tacksamhetens känsla, miss Crawley? Det är för mycket — mitt hjärta är för fullt! och därmed sjönk hon ned på en stol så patetiskt, att de flesta av hennes närvarande åhörare rentav smältes av hennes sorg.

— Vare sig att ni gifter er med mig eller inte, så är ni en god liten flicka, Becky, och jag är er vän, kom ihåg det! sade sir Fox, varefter han satte på sig sin sorghatt och gick sina färde — till stor lättnad för Rebecka, ty det var tydligt, att miss Crawley icke kände till hennes hemlighet och att hon hade förmånen av en kort respit.

Hållande näsduken för sina ögon och vinkande bort den hederliga Briggs, som ville följa henne uppför trapporna, begav hon sig upp till sitt rum, medan Briggs och miss Crawley i ett högst uppskakat tillstånd stannade kvar för att diskutera den sällsamma händelsen, och Firkin, icke mindre upprörd, dök ned i köksregionerna och talade om den för hela det där församlade sällskapet. Och ett så djupt intryck fick mrs Firkin av denna tilldragelse, att hon ansåg lämpligt att ännu samma kväll skriva ett brev "med sin ödmjuka hälsning till mrs Bute Crawley och

207