Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Just som Briggs hade slutat att läsa detta rörande och intressanta dokument, som återinsatte henne i hennes gamla ställning såsom miss Crawleys första förtrogna, trädde mrs Firkin in i rummet och sade:

— Mrs Bute Crawley har just nu anlänt med postdiligensen från Hampshire och vill ha litet te; vill ni komma ned och laga till litet frukost, miss?

Till Firkins stora förvåning svepte miss Briggs sin morgonrock omkring sig och skyndade, med den lilla okammade hårtesten flaxande bak på ryggen och med de små papiljotterna ännu sittande i klasar runtomkring pannan, ned till mrs Bute, bärande i handen det brev, som innehöll den märkvärdiga nyheten.

— Ack, mrs Firkin, ropade Betty helt andfådd och flämtande, ett tocke spektakel! Miss Sharp har rymt bort med ryttmästaren, och de ha rest till Greta Grön![1]

Vi skulle gärna offra ett kapitel åt skildringen av mrs Firkins känsla, om icke hennes matmors sinnesrörelser toge vår eleganta penna i anspråk.

Då mrs Bute Crawley, som ännu var litet frusen och stel av resan och nu satt och tinade upp sig vid den livligt sprakande brasan i salen, fick av miss Briggs höra nyheten om det hemliga giftermålet, förklarade hon, att det rentav var en försynens skickelse, att hon hade kommit just nu för att hjälpa den stackars kära miss Crawley att bära detta slag, att Rebecka var en listig liten slyna, om vilken hon alltifrån början hade haft sina misstankar, och att vad Rawdon Crawley beträffade, hon aldrig fattat hur hans tant kunde vara så förblindad och betagen i honom, vilken hon för sin del länge hade ansett för en utsvävande och förlorad varelse. Men denna förskräckliga händelse, menade mrs Bute, skulle åtminstone ha det goda med sig, att den skulle öppna den stackars kära miss Crawleys ögon för denna dåliga människas verkliga karaktär. Därefter förtärde mrs Bute

  1. Betty menade naturligtvis Gretna-Green, den namnkunniga skotska byn, dit älskande par i England begåvo sig, då de ville gifta sig utan föräldrars eller förmyndares tillstånd. Ö. a.
223