VÄRLDSMARKNADEN
själva monsieur de Voltaire kunde ha önskat, men då hon ansattes av sjukdom, förvärrades den genom den hemskaste fruktan för döden, och en ytterlig feghet fick då makt över den på sjuksängen utsträckta gamla synderskan.
Predikningar och fromma betraktelser vid sjuksängen passa visserligen icke i en roman, och vi ämna icke (i likhet med några av nutidens romanförfattare) lura på allmänheten en predikan, då det endast är en komedi, som läsaren vill se för sina pengar, men utan något slags predikan torde man kunna erinra om den sanning, att det livliga stojet och skrattet och glättigheten, som skådespelaren på världsmarknaden exponerar för allmänheten, icke alltid följa honom i det enskilda livet, och att den dystraste nedslagenhet och den hemskaste ånger och ångest stundom gripa honom. Minnet av de bäst arrangerade kalas skall näppeligen vara i stånd att liva upp en sjuk goddagspilt, och hågkomsten av de allra vackraste klänningar och mest lysande baltriumfer skola föga bidraga till att trösta förvissnade skönheter. Måhända äro statsmän vid en viss tidpunkt i livet icke särdeles fallna för att tänka på sina mest lyckade partisplittringar, och gårdagens nöje eller framgång blir av ganska ringa värde, då en viss (om än obestämd) morgon är i sikte, på vilken vi alla en eller annan dag måste börja att tänka. Ack, mina bröder narrar och gycklare, finns det icke stunder, då man blir led vid att grina och slå kullerbytta och att pingla med narrbjällrorna? Mina kära vänner och följeslagare, mitt vänliga syfte är detta: att vandra tillsammans med er genom marknaden och taga därvarande stånd och utställningar i betraktande, och att vi, sedan, efter allt det glada livet och stojet och bullret, allasammans skola gå hem var för sig och vara riktigt dystra och olyckliga i enrum.
— Om min stackars man hade huvud på skaft, tänkte mrs Bute för sig själv, hur nyttig skulle han inte under närvarande förhållanden kunna bli för denna olyckliga gamla kvinna! Han skulle kunna få henne att göra sin
