VÄRLDSMARKNADEN
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Kapten Dobbin fortsätter med sin bemedling.
Vilken är den hemliga magnetism, som vänskapen äger och under vars inflytande en annars vanligen slö, kall eller blyg person blir klok, verksam eller beslutsam för en annans bästa? Liksom Alexis efter ett par strykningar av doktor Elliotson föraktar smärta, läser med bakre delen av sitt huvud, ser på många mils avstånd, tittar in i nästa vecka och utför en hel hop andra underverk, till vilka han under vanliga normala förhållanden är alldeles ur stånd, så ser man i denna världens angelägenheter och under vänskapens magnetiska inflytande den blygsamma människan bliva djärv, den skygge förtröstansfull, den late verksam och den häftige betänksam och fredlig. Vad är det å andra sidan som gör, att juristen tvekar i sin egen sak och tager sin lärde medbroder till råds? Och vad är det som förmår doktorn att, då han är illamående, skicka efter sin medtävlare, i stället för att sätta sig ned och undersöka sin tunga i spegeln eller skriva sitt eget recept vid sitt arbetsbord? Jag framkastar dessa frågor till besvarande av intelligenta läsare, vilka genast veta hur lättrogna vi äro och hur klentrogna vi äro, hur veka och hur hårdnackade, hur bestämda i fråga om andra och tveksamma i fråga om oss själva vi i allmänhet äro. Säkert är i alla händelser, att vår vän William Dobbin, som av naturen hade ett så fogligt och eftergivande lynne, att han, om hans föräldrar något så när hade ansatt honom, sannolikt skulle ha stigit ned i köket och gift sig med köksan och som, om det varit fråga om att befrämja sina egna intressen, skulle ha funnit en oövervinnelig svårighet i att gå tvärsöver gatan, be-
