Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/486

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

vördnad och framföra många hälsningar från pappa och mamma, som hoppas att ni mår väl.

Fox var inne i rummet tillsammans med miss Crawley, då den unge mannen anmäldes, och såg helt snopen ut, då hans namn nämndes. Den gamla damen, som icke saknade skälmaktighet, njöt mycket av sin felfrie brorsons bestörtning. Hon frågade med livligt deltagande efter alla i prästgården och sade, att hon ämnade göra ett besök hos dem. Hon berömde den unge mannen för hans utseende och sade att han vuxit till sig betydligt, och att det var skada, att hans systrar icke hade hans fördelaktiga yttre; och då hon vid förfrågan fick höra att han hade tagit in på ett hotell, ville hon icke låta honom stanna där, utan bad mr Bowls genast skicka efter mr James Crawleys saker samt tillade helt nådigt: — Och var god och betala på samma gång mr James räkning.

Hon gav Fox en blick av listig triumf, som fick denne diplomat att nästan kvävas av avund och förtrytelse. Så mycket han än hade ställt sig in med sin tant, hade hon dock aldrig bjudit honom att stanna under hennes tak, och här kom en ung snyffel, som genast vid första åsynen välkomnades här.

— Jag ber om ursäkt, sir, sade Bowls, i det han trädde fram med en djup bugning. Vad är det för hotell, som Thomas skall hämta sakerna ifrån?

Unge James blev vid denna fråga helt förlägen och ville gå själv, men måste slutligen bekänna, att han hade tagit in på ett värdshus av sämsta slag, där han också ganska riktigt hade tillbragt den föregående aftonen i sällskap med tvenne beryktade boxare och deras vänner. Han urskuldade sig emellertid med att han aldrig förr varit i Brighton och att kusken hade rått honom att taga in där.

Miss Crawley endast skrattade åt hans förlägenhet och fortfor att vara lika artig mot den unge Oxfordstudenten. Det fanns ingen gräns för hennes vänlighet och hennes artigheter, då de en gång väl började. Hon sade åt Fox, att han skulle komma till middagen och yrkade på, att

478