WILLIAM M. THACKERAY
snille och praktiska förstånd hade verkställt. Och under det de gingo eller redo och sågo på dessa, kunde de språka utan att alltför mycket tråka ut varandra. Och Fox begagnade tillfället till att berätta för Rawdon, hur mycket pengar alla dessa förbättringar hade kostat och huruledes en egendomsherre ofta hade ont till och med om en sådan liten summa som en hundrariksdalerssedel.
— Där ha vi till exempel den nya parkgrinden, sade Fox och pekade helt blygsamt på den med sitt spanska rör, och jag är minsann ur stånd att betala vad den kostar, innan mina räntor flyta in i januari.
— Jag kan låna dig till dess, Fox, svarade Rawdon i en tämligen bedrövlig ton, och så gingo de in och sågo på den reparerade portvaktarstugan, där gamla mor Lock för första gången på många, långa år hade fått täta dörrar, tätt tak och hela fönster.
138
