Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

plymer därinuti och ofantliga blombuketter i brösten på betjänternas nya livrérockar.

Sir Fox i sin glittrande uniform steg ned och gick in, med sin värja dinglande mellan benen. Lille Rawdon stod med ansiktet mot salsrutan och nickade av alla krafter åt sin tant inne i vagnen, och ett ögonblick därefter kom sir Fox tillbaka ut ur huset, ledande en dam med höga plymer, insvept i en vit schal och sirligt uppbärande ett släp av präktig brokad. Hon steg upp i vagnen, som om hon varit en prinsessa och i hela sitt liv van att fara till hovs, nådigt leende åt lakejen vid vagnsdörren och åt sir Fox, som följde henne upp i vagnen.

Därefter följde Rawdon i sin gamla gardesuniform, som hade blivit förfärligt luggsliten och alldeles för trång. Han skulle ha fått resa efter i en hyrvagn, och på detta tarvliga sätt uppvaktat majestätet, om icke hans godhjärtade svägerska hade yrkat på att de skulle utgöra ett familjesällskap. Vagnen var bred och rymlig och damerna icke särdeles stora, de skulle hålla sina släp i knäet — kort sagt, de fyra foro broderligen tillsammans, och deras vagn sällade sig snart till raden av lojala ekipage, som foro nedåt Piccadilly och S:t James Street, fram mot det gamla tegelstenspalatset, där Hans Majestät väntade på att få mottaga sina adliga och förnäma undersåtar.

Becky kände sig till mods som om hon velat välsigna folket från sitt vagnsfönster, så upphöjd var hon i andan och en så livlig känsla hade hon av den höga ställning hon slutligen hade uppnått i livet. Även vår Becky hade sin svaghet, och liksom man ofta ser, hur män skryta över en storhet, som andra ha svårt att märka — hur till exempel Comus fullt och fast tror, att han är den störste tragiske skådespelare i England, hur Brown, den berömde romanförfattaren, längtar efter att anses, icke såsom en man av snille, utan som en sprätt och en man på modet, hur Robinson, den store juristen, icke frågar det ringaste efter sitt rykte i Westminster Hall, men fullt och fast tror sig vara ojämförlig som jägare och ryttare — sålunda var det Beckys syfte i livet att bliva och anses

174