VÄRLDSMARKNADEN
FEMTONDE KAPITLET.
Middagen i Gaunt House.
Då damerna i Gaunt House sutto vid frukosten denna morgon, trädde lord Steyne (som drack sin choklad i sina egna rum och sällan störde fruntimren i sin familj eller ens såg dem, utom vid offentliga tillfällen eller då de möttes i förstugan eller då han från sin parterrloge på operan tog en överblick av dem där de sutto i sin loge på första raden) — trädde, säger jag, lord Steyne in bland damerna och barnen, som sutto vid sitt te och sitt rostade bröd, och detta blev signalen till en allmän strid.
— Hör nu, lady Steyne, sade han, jag skulle önska att få se listan på edra middagsgäster om fredag, och jag önskar, att ni ville vara god och skriva ett bjudningskort till överste Crawley och hans hustru.
— Blanche skriver dem, sade lady Steyne med skygg ton och min. Lady Gaunt skriver dem.
— Jag vill inte skriva till den där personen, sade lady Gaunt, en högväxt, ståtlig dam, som för ett ögonblick såg upp, men därpå såg ned igen, sedan hon hade talat, ty det var icke behagligt att möta lord Steynes ögon för dem, som hade stött honom för huvudet.
— Skicka barnen ut ur rummet! Ut med er! ropade han och ryckte i klocksträngen. De små, som alltid voro rädda för honom, drogo sig hastigt tillbaka, och deras mor ämnade även följa dem, men lord Steyne ropade: Nej, inte ni! Ni stannar kvar!
Han vände sig därefter till sin hustru och sade:
— Jag får ännu en gång fråga er, om ni vill ha den godheten att sätta er ned och skriva det där bjudningskortet till fredagen.
— Jag vill inte vara närvarande vid ett sådant tillfälle, sade lady Gaunt. Jag reser hem.
