VÄRLDSMARKNADEN
begåvad med ovannämnda egenskaper, att giva en fest i Gaunt House, vid vilken ett par av dessa små dramer skulle spelas — och vi bedja att få taga oss friheten att införa läsaren i denna lysande samling och göra det så mycket hellre, som det tyvärr kommer att bli en bland de allra sista av de fashionabla tillställningar, till vilka det blir vår lycka och förmån att få föra honom.
En del av det präktiga tavelgalleriet i Gaunt House var inrett till teater. Det hade varit använt på samma sätt då George III var kung, och man äger ännu kvar en tavla av markisen av Gaunt, med pudrat hår och hårpiskan omlindad med ett rött band, spelande Catos' roll i mr Addisons tragedi av samma namn. En eller ett par av de gamla antikviteterna drogos för tillfället fram ur sina skräprum, där de hade legat ostörda under en så lång tid, och fiffades upp för att begagnas vid nuvarande tillfälle.
Bedwin Sands, som då var en elegant dandy och resande i österlanden, var direktör för den teatraliska avdelningen av festen. En resande i österlanden var den tiden just icke någon vardagsmänniska, och den äventyrsälskande Bedwin, som hade givit ut sin kvartvolym och tillbragt några månader under tält i öknen, var en personlighet av icke ringa vikt. I hans utgivna bok såg man åtskilliga avbildningar av honom själv i olika österländska dräkter, och han reste omkring med en svart betjänt med ett allt annat än intagande yttre. Bedwin, hans kostymer och svarte betjänt hälsades i Gaunt House såsom särdeles värderika ackvisitioner.
Han öppnade den första charaden. En turkisk officer med en ofantlig fjäderbuske (janitscharerna antogos ännu finnas till, och fezen hade ännu icke trätt i stället för de rättrognas gamla majestätiska huvudbonad) låg på en divan och låtsade röka ur en lång turkisk pipa, i vilken emellertid, för damernas skull, endast en fint doftande "rökgubbe" tilläts att röka. Den turkiske dignitären gäspar och visar tecken till trötthet och sysslolöshet. Han klappar i händerna och nubiern Mesrour träder in, med bara
