Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Hans härlighets beundran för Becky steg ofantligt med detta prov på hennes goda huvud. Att hon förstått att skaffa sig pengarna var ingenting att tala om — men att hon hade förstått att skaffa sig dubbla summan, utan att betala någonting, det var ett briljant drag. Och Crawley, tänkte mylord, är minsann icke heller så dum som han ser ut. Han har även å sin sida skött sina kort ganska bra. Ingen skulle någonsin av hans ansikte och sätt kunna förmoda, att han förstår sig på penningaffärer, och ändå sätter han i henne, hur hon skall bete sig, och har utan tvivel förstört pengarna.

Som vi veta, misstog sig hans härlighet i denna punkt, men detta hans misstag utövade ett icke ringa inflytande på hans sätt mot överste Crawley, vilken han nu började behandla utan ens den skugga av aktning, som han hittills hade visat honom. Det föll aldrig mrs Crawleys beskyddare in, att den lilla damen möjligen kunde ha en egen kassa för sig själv, och om hela sanningen måste sägas ut, bedömde han kanske överste Crawley efter sin erfarenhet av åtskilliga andra äkta män, vilka han hade känt under sitt långa och väl tillbragta liv och som hade gjort honom bekant med en hel hop mänskliga svagheter. Mylord hade köpt så många personer i sitt liv, att man utan tvivel måste förlåta honom för att han trodde sig ha funnit priset även på den nu ifrågavarande.

Han retades med Becky rörande denna punkt vid första tillfälle, då han kom mellan fyra ögon med henne, och komplimenterade henne helt godmodigt för det goda huvud hon hade visat i att så där skaffa sig mera pengar, än hon behövde. Becky blev endast helt obetydligt förlägen. Det var icke denna kära varelses vana att berätta osanningar, undantagandes då nödvändigheten så fordrade, men i sådana trängande fall hade hon för sed att alls icke knussla och var nu inom ett ögonblick färdig med en annan tämligen sannolik och omständlig historia, vilken hon helt oskuldsfullt dukade upp för sin beskyddare. Den föregående uppgift, hon hade meddelat honom, var verkligen en osanning — en syndig osanning, det med-

237