VÄRLDSMARKNADEN
mr Moss' etablissemang, och sedan Rawdon hade sett budet avlägsna sig, gick han ut på gården och rökte sin cigarr med tämligen lugnt sinne, i trots av järnstängerna över hans huvud, ty mr Moss' gård är tillstängd likt en bur, på det att de herrar, som ha mat och husrum hos honom, icke skola kunna komma ut, ifall de finge den nycken att vilja rymma bort från hans gästfria hus.
Rawdon hade beräknat, att det på sin höjd skulle gå åt tre timmar, innan Becky anlände och öppnade dörrarna till hans fängelse, och han tillbragte dem tämligen glatt och förnöjt med att röka, läsa tidningen och ute i kafferummet samspråka med en gammal bekant, kapten Walker, som händelsevis var där och med vilken han spelade "gubben opp" om tjugufyraskillingar med ungefär lika tur å ömse sidor.
Men dagen förflöt, och intet bud kom tillbaka — och ingen Becky hördes av. Mr Moss' "tabeldåt" serverades på den utsatta tiden, klockan halv sex, då sådana av herrarna, som hade råd att betala för kalaset, kommo in och deltogo i det ute i den förut beskrivna lysande salen åt gatan, med vilken överstens tillfälliga bostad stod i samband, och där miss Moss infann sig utan morgonens papiljotter och mrs Moss gjorde les honneurs för ett särdeles rart fårkött med brynta rötter, varav översten åt med en mycket klen aptit. Då denne senare tillfrågades, om han ville "bestå" en butelj champagne åt sällskapet, samtyckte han därtill, och damerna drucko hans skål, medan mr Moss på det mest artiga sätt "såg på honom" med höjt glas.
Men mitt under denna festliga måltid hördes portklockan ringa — unge Moss med sitt granna röda hår reste sig upp med nycklarna i handen och gick ned för att höra vem det var samt kom därefter tillbaka och meddelade översten, att budet hade återkommit med en nattsäck, ett skrin och ett brev, vilket senare han nu lämnade honom.
— Jag ber så mycket, schänera er inte! sade mrs Moss med en viftning med handen, och översten öppnade brevet
