WILLIAM M. THACKERAY
— Jag ska skicka den till honom i dag, sade Rawdon (ty dagen hade åter grytt och många timmar hade gått åt till detta letande) och jag ska betala Briggs, som varit god emot gossen, och så några andra skulder. Du torde låta mig veta vart jag ska skicka det övriga. Du kunde ha kostat på mig hundra pund av allt det här, Becky — jag har alltid delat med dig.
— Jag är oskyldig! sade Becky — och han lämnade henne utan att yttra ett ord vidare.
Vilka voro hennes tankar, då hon blev allena? Hon var kvar där inne i flera timmar sedan han hade gått, solen lyste in i rummet, och Rebecka satt allena på sängkanten. Alla lådorna voro öppnade, och deras innehåll kringkastat — klänningar och plymer, schalar och nipper, en hel hög fåfängligheter låg där, likt spillrorna efter ett förlist skepp. Hennes hår föll ned över hennes axlar, och hennes klänning var sönderriven där, varest Rawdon hade slitit bort briljantsmycket. Hon hörde honom gå utför trapporna några få minuter efter sedan han hade lämnat henne, och hur porten slogs igen efter honom. Hon visste, att han aldrig mera skulle komma tillbaka. Han hade gått bort för alltid. Skulle han taga livet av sig? tänkte hon. Vej, icke förrän han hade duellerat med lord Steyne. Hon tänkte på sitt långa, förflutna liv och alla de bedrövliga tilldragelserna däri. Ack, hur dystert det föreföll henne, hur ömkligt, ensligt och gagnlöst! Skulle hon taga opium och själv göra ett slut på det — göra ett slut på alla sina förhoppningar och planer och skulder och triumfer? Den franska kammarjungfrun fann henne i denna ställning — sittande mittibland de eländiga spillrorna med hopknäppta händer och torra ögon. Kvinnan var hennes medbrottsling och stod i lord Steynes sold.
— Mon Dieu, madame, vad har hänt? frågade hon.
Ja, vad var det som hade hänt? Var hon brottslig eller icke? Hon sade nej, men vem kunde väl säga vad som var sant på dessa läppar, eller om hennes fördärvade hjärta i detta fall var rent? Alla hennes lögner och planer, all hennes själviskhet och alla konstgrepp och
254
