Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

madame Marabou hade gjort upprepade besök för att få betalt för sin lilla räkning på de saker som madame Crawley hade tagit hos henne, icke förrän monsieur Didelot från Boule d'Or i Palais Royal ett halvt dussin gånger hade frågat om icke den där charmanta mylady, som hade köpt ur och armband av honom, ännu icke hade kommit tillbaka. Ja, det är ett faktum, att till och med den stackars trädgårdsmästarens hustru, som hade ammat madames barn, aldrig efter de första sex månaderna fick betalt för den människokärlekens mjölk, varmed hon hade försett den muntre och friske lille Rawdon — herrskapet Crawleys hade alltför brått för att erinra sig sin lilla obetydliga skuld till henne. Vad hotellvärden angår, så svor han sedan förskräckligt i hela sitt liv över den engelska nationen. Han frågade alla resande, om de kände en viss överste, lord Crawley — med hustru — en liten mycket spirituell dam. — Ah, monsieur! plägade han tillägga, ils m'ont affreusement volé! (De ha förfärligt bestulit mig!) Det var riktigt melankoliskt att höra den ton, med vilken han talade om denna katastrof.

Rebeckas syfte med sin resa till London var att åstadkomma ett slags uppgörelse med sin mans talrika fordringsägare och erbjuda dem en utdelning av nio pence eller en shilling på pundet för att skaffa honom tillfälle att i trygghet återvända till sitt eget land. Vi äro icke i stånd att här skildra alla de steg hon tog i och för denna i högsta grad kinkiga uppgörelse, men sedan hon hade tydligen visat herrar kreditorer, att den summa, som hon var i stånd att erbjuda, utgjorde hela hennes mans disponibla kapital och övertygat dem om, att överste Crawley skulle föredraga en evig landsflykt på kontinenten framför en vistelse i detta land med ouppgjorda skulder; sedan hon visat dem, att han icke ägde den allra ringaste utsikt att få ett öre från annat håll och att de på inga villkor kunde hoppas att få en större utdelning, än den hon nu kunde erbjuda, fick hon överstens fordringsägare att enhälligt gå in på hennes förslag och köpte med

28