VÄRLDSMARKNADEN
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Vid Rhen.
De ovannämnda vardagliga händelserna hade passerat och några få veckor ytterligare förflutit, då holländska ångbåten lade ut från Towerntrapporna, lastad med ett glatt sällskap av engelska turister. Soltältet uppe på akterdäck var uppfäst, och bänkarna och gångarna mellan dessa voro fyllda av tjogtals rosenkindade barn, livliga och beskäftiga barnpigor, damer i de täckaste skära hattar och sommarklänningar, herrar i resmössor och lärftsjackor, hos vilka mustascher just hade börjat spricka ut, enkom för den tillämnade resturen, samt åtskilliga av dessa feta och trinda gamla veteraner med stärkta halsdukar och spegelblanka hattar, som ständigt översvämmat Europa alltsedan krigets slut och låtit den engelska nationaleden ljuda i varje stad på kontinenten. Stapeln av hattaskar, nattsäckar och toalettskrin var ofantlig. Där voro livliga unga studenter, resande tillsammans med sin informator för att fara att bevista föreläsningar i Nonnenwerth eller Königswinter, där voro irländska gentlemän med de präktigaste polisonger och granna nipper, ständigt samtalande om hästar och ofantligt artiga mot de unga damerna ombord, vilka däremot de nämnda unga studenterna och deras bleknästa informator skydde med äkta jungfrulig blyghet, där voro lättjefulla, eleganta dagdrivare, som ämnade sig till Ems eller Wiesbaden för att begagna en liten vattenregim såsom motvikt mot de fina middagarna under säsongen samt för att roa sig med litet rulett och trente-et-quarante för att hålla sinnena i behaglig spänning, där var gamle Methusalem, nyss gift med sin unga hustru, vars parasoll och rese-
