Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

och flicka om sju och åtta års ålder, vilkas ständiga närvaro i köket hade fäst miss Briggs uppmärksamhet.

Mrs Raggles drog sig nu tillbaka och övertog personligen överinseendet av den lilla butiken och grönsakerna. Han tillade nu ytterligare härtill mjölk och grädde, ägg och gödgrisar, nöjande sig sålunda med att handla med de enklaste lantmannaprodukter, medan andra före detta taffeltäckare vanligen slogo sig på att hålla krog eller värdshus. Och som han hade många bekantskaper bland taffeltäckarna i trakten och hade en liten trevlig bodkammare, där han och hans hulda maka togo emot dem, togo många av hans forna kamrater sin mjölk, sin grädde och sina ägg hos honom, så att hans inkomster ökades för varje år. År efter år samlade han pengar helt stilla och blygsamt, och då slutligen det trevliga och fullständigt inredda ungkarlsresidenset n:r 201 vid Curzon Street i May Fair, där den nu till utlandet avreste välborne Frederick Deuceace förut hade bott, gick på auktion tillika med det rika, smakfulla och solida möblemanget, vem var det väl då som inropade huset och möblerna, om icke Charles Raggles? En del av pengarna måste han visserligen låna, och det mot en ganska dryg ränta, av en broder taffeltäckare, men största delen betalte han kontant, och det var med icke ringa stolthet som mrs Raggles fann sig sovande i en skulpterad mahognysäng med sidengardiner och en ofantlig toalettspegel mittemot sig samt en garderob, som kunde inrymma henne och Raggles och hela familjen.

Naturligtvis ämnade de icke för beständigt behålla en så präktig boning. Det var för att åter hyra ut huset, som Raggles hade köpt det. Så snart en hyresgäst blev funnen, gick han åter tillbaka till grönsaksbutiken, men en behaglig sak var det för honom att från denna bostad vandra bort till Curzon Street och där taga sitt hus i betraktande — sitt eget hus — med blomkrukor i fönstren och med en portklapp av brons i drivet arbete. Betjänten, som vanligen stod och hängde vid järnstaketet, bemötte honom med aktning; kokerskan tog sina grön-

31