Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
97
OFFICERARE.

derwid, at Turckarne genom Stanislai djtkomst fick upbygga fästningen Cochim, då de bemälte Konung tilbakas förde till Bender igen och höllo honom där som i arrest, till öfwanbemälte fästning war färdig, hwareftter han fick tillstånd i May månad 1714 att resa till Zweijbrücken djt jag honom war fölgachtig igenom Moldau, en del af Wallachiet, Siebenburgen, Ungern, Österrjke, Wittenberg och Beijern etc. Sedermera blef jag af bem:de Herre sänd med angelägne bref till Paris, och straxt eftter återkomsten, till Strahlsund, hwarest Sahl. Hans Kongl. Maj:t då nijl:n war ankommen.

År 1715 i nowemb. månad bewistade jag bataillen på Rügen såsom Wachthafwande Capitain af Guardet och red wid Hans Sahl. Maj:ts sida till slutet af action, då Konungens häst, tillika med de mästas, som då wore med honom till häst blefwo skutne, och hade jag då så när blifwit fången, men kom lyckel:n öfver med framl. General Delvik samt nu warande H:r General Major Ribbing, till Stralsund hwarpå sielfwa belägringen begijntes, under hwilcken jag allena som Capitain af Guardet fölgde Sahl. Konungen wid alla förefallande actioner och skiärmytzlor, som då ingen mer war öfrig, sedan framl:e Gref Torstensson blef fången och Adlerfelt skuten på Rügen.

Eftter belägringen kom jag medelst capitulation att gå med de 1000 man till Brandenbourg, men sedermera i Maji månad desarmerad, och tillika med de öfrige Swänska declarerad för Krigsfånge, och blef förd till Spandau, hwarest jag satt i 10 weckors tid, och war där intet bättre hållen än wåra fångar i Ryssland. Omsider någon liten tid dereffter echaperade jag derifrån, och som alla wägar på Lybeck, Hambourg woro besatta med Brandebourgiske posteringar, måste jag taga wägen igenom Saxen till Cassel, hwarest jag mig uppehölt til slutet af åhret, och sedan begaf mig till Holland, hwarifrån jag gick Siöledes i Decemb. månad till Giötheborg.

Alt detta hade jag då igenomgådt på egne medel, utan att hafwa mera åtniutit än en månads lön i Stralsund men Åhr 1717 wid hemkomsten reste jag till Lund, och blef då wid slutet af åhret Öfwerstlieutnant af det Hallandske Regementet, wid hwilcket jag giorde de begge senaste Norske fälttogen, och då freden slöts med Cronan Dannemark och bemälte Regemente aldeles blef afdankat, bekom jag mitt afskied med Caracter, dock utan gratification, Pension, Expectance eller hwad namn det hafwa kunde, som staten graverat, altså har jag tient fäderneslandet ifrån åhr 1707 och till freds slutet under största Krigslågan, och under samma följdt högst Sal. Konungens egen dyra person i de skarpaste Skiärsmytslingar.»

Död 15 april 1744 å Malma i Västergötland och begrafven i Hyringe kyrka.

499. von Gegerfeldt, Johan Christian, till Välinge i Väse härad.

Född 2 okt. 1683. Fadern: kaptenen vid N. o. V. reg. Samuel Gegerfeldt, adlad von Gegerfeldt (n:r 253); modern: Christina Thomsson. Gift 23 april 1723 med Christina Maria Uggla.

Korpral vid öfverste Mannerstedts dragoner 1701, fänrik vid grefve C. A. de la Gardies reg. i Reval okt. 1704, löjtnant där 24 okt. 1706, transp. till N. o. V. reg. 2 mars 1709. Gjorde reg.-kvartermästaretjänst »under hela campagnien i Ukraine». Återkommen ur ryska fångenskapen, erhöll han kaptens namn, heder och värdighet 26 okt. 1721 samt sin förra löjtnantsindelning.

Uti sin ansökan om afsked, säger sig G. varit »invecklad i den rencontre, som emellan framlidne majoren Sinclair och den af honom ihjälstuckne ryske officeren i Casan förelop». Som krig nu stode för dörren, säger han sig hafva en hård dom att förvänta, om han skulle falla i fångenskap. Afsked 1739.

Följde med sitt dragonreg., då det 1701 ryckte i fält, och deltog sedan i kriget till 1709. Var med vid Erastfer, Denaküle och Hummelshof m. fl. tillfällen. Var 1706 med Lewenhaupt i Kurland intill 1708 och deltog sistnämnda


7—102836. Värmlands reg:tes historia.