vid uppbrottet därifrån. Under tiden blef han kapten vid gardet 11 april 1711 och grenadjärmajor där 7 juli 1714. Efter hemkomsten blef han 28 juni 1717 chef för Västerbottens regemente och gjorde med detsamma fälttåget i Norge 1718. Den 17 dec. 1723 flyttades han till Hälsinge regemente och blef 22 jan. 1730 generalmajor, 1731 friherre, 24 april 1738 flyttad till N. o. V. reg:te, 5 aug. 1740 generallöjtnant.
Då bade Buddenbrock redan tagit en verksam del i riksdagslifvet. Han var en af det efter makten sträfvande hattpartiets ifrigaste förkämpar och intog vid 1738 års riksdag en plats det »lilla generalitetet», såsom de sex generalmajorer kallades, hvilka höllo gemensamt bord och bildade medelpunkten för de krigslystna officerarna. Slutligen kom han med bland de tolf, hvilka sekreta utskottet 1739 tillsatte att utarbeta en »plan för rikets försvar och säkerhet», och hvilka i det »sekreta bihanget» angåfvo krig med Ryssland såsom det säkraste medlet. Huru han 1740 sändes till Finland, och hvilken del han tog i kriget, är omtaladt i 1. delen, sid 195. Däraf framgår tydligt, att hans skuld till nederlaget vid Villmanstrand var ringa. om ens någon, och att han var en af de få behjärtade männen under en tid af ynkedom, men att en allmän mening genom konstlade medel skapades mot honom. Han arresterades också och hemsändes och ställdes jämte öfverbefälhafvaren C. E. Lewenhaupt till svars inför en generalkrigsrätt och en af ständerna tillsatt stor kommission. Sedan syndabockarna blifvit utsedda, kräfde hela det i jäsning varande landet straff på dem, och såsom en afledning lät domstolen äfven Buddenbrock umgälla straff för en förbrytelse, hvartill han ingalunda gjort sig skyldig. Ständerna bekräftade den på förlust af lif, ära och gods lydande domen, och den 16 juli 1743 blef han halshuggen utanför Nortull i Stockholm.
623. Buddenbrock, Carl Henric, friherre.
Född 3 april 1725, son till förestående.
Fick såsom fänrik vid Hälsinge reg. transport till N. o. V. reg. 21 sept. 1739, löjtnant 22 mars 1742.
Deltog i 1741 års krig, men gick efter faderns olyckliga slut i utländsk tjänst.
Stupade vid Tournaij 1 maj 1745.
