N. o. V. reg. 30 sept. 1740, förare 30 sept. 1741, fänrik 10 sept. 1746, löjtnant 21 aug. 1750, stabskapten vid öfverstelöjtnantens komp. 25 april 1758—3 mars 1761, då han fick afsked.
Var med i Finland 1741—42; deltog i alla kommenderingar under hans tjänstetid.
Bodde på Risäter, som han ärfde efter fadern.
Död 2 maj 1788 därstädes och jämte sina båda hustrur begrafven på N. Råda kyrkogård.
644. Brand, Johan.
Född 1700 (döpt 18 nov.) i Stafnäs s:n. Fadern: pastorn i Stafnäs socken Haqvin Jona Brand; modern: Catharina Magnelia Bryntesdotter. Gift med Christina Wallstedt (död 1775 i Stafnäs).
Kom i tjänst 1718, fältväbel 21 juni 1721, 2. adjutant med fältväbels indelning 9 jan. 1747—17 aug. 1751, då han blef löjtnant, stabskapten vid 1. majorens komp. 30 aug. 1763—12 maj 1764, då han fick afsked.
Död 4 mars 1783 på Strand i Värmskogs s:n.
645. Carlsten, Thorsten.
Född 1718 i Värmland. Antagligen son till fänriken vid N. o. V. reg. Lars Carlsten (n:r 577). Gift 1. gången 26 jan. 1750 med Christina Maria Wallencrona, 2. gången med Ulrica Pyttner.
Förare vid gardet 30 juni 1746, fänrik vid N. o. V. reg. 21 okt. 1747, löjtnant 21 aug. 1750, transp. genom tjänstebyte med F. Lilljebjörn (n:r 658) från löjtnantsindelning vid Näs komp. till fänriksindelning vid Nordmarks komp. 19 juni 1758. Erhöll kaptens afsked 7 mars 1760.
Ägde egendomen Anneberg, där han dog 12 nov. 1781.
646. Kalling, Pehr, grefve till Myrö, Ringkarleby socken i Närke.
Född 1700 i Stockholm. Hans fader, Peter, var assessor i Svea hofrätt och i reduktionskommissionen; hans moder hette Margaretha Bunge. Gift 6 juli 1749 på Kummelnäs å Värmdön med gref:nan Christina Margaretha Eleonora Posse.
Kalling blef vid tio års ålder page vid hofvet och trädde den 12 juni 1717 i krigstjänst såsom grenadjärvolontär vid lifgardet, där han blef förare den 28 aug. s. å. och fänrik med fältväbels lön den 13 okt. 1718. Såsom sådan deltog han i fälttåget i Norge 1718 jämte belägringen af Fredrikshall och stormningen af Gyldenlöweskansen. Fortfarande fänrik, gick han 1734 i fransk tjänst, där han blef kapten vid general Lencks regemente och dennes adjutant; han bevistade därstädes tre fälttåg och deltog i flera belägringar. Efter återkomsten till Sverige 1737 blef han löjtnant vid lifgardet den 16 aug. s. å., stabskapten vid lifkompaniet den 7 aug. 1741 samt kapten och kompanichef den 31 maj 1743. Under tiden hade han deltagit i finska kriget 1741—42. Nu gick det raskare med befordringarna. Kabinettskammarherre 1743, blef han den 5 sept. 1744 genom byte öfverstelöjtnant vid Upplands regemente, den 12 nov. 1747 generaladjutant och den 8 mars 1748 öfverste och chef för N. och V. reg. Han bevistade sedermera en del af pommerska kriget.
Kalling var en ifrig riksdagskämpe. Vid 1756 års riksdag tillhörde han hofpartiet. Han hade tidigt slutit sig till Adolf Fredrik och under riksdagsförberedelserna i sin landsort arbetat för hofvets sak, Han var därefter en af deltagarna i planerna för en statshvälfning men drog sig hastigt undan, när förehafvandet i förtid röjdes, och lyckades undgå att blifva invecklad i rättegången. Sedermera slöt han sig till mösspartiet utan att dock ännu öfvergifva drottningen och insattes vid mössornas seger 1765 i rådet. I den nya rådkammaren intog han en framstående plats. När hattarna 1769 åter fingo vind i seglen, aflägsnades Kal-
