Page vid hofvet 14 nov. 1770, fänrik vid Södermanlands reg. 18 dec. 1776, transp. såsom löjtnant till N. o. V. reg. 22 mars 1786, afsked 16 april 1789.
Död ogift 19 dec. 1834 på Nore i Sunnemo s:n och slöt ätten på svärdssidan.
780. Aminoff, Hans Adolf.
Född 6 mars 1763 i Finland. Fadern: ryttmästaren vid Lifdrabantkåren Fredric Aminoff; modern: Maria Elisabeth Rotkirch.
Kom i tjänst vid Åbo läns reg. 1770, page hos Gustaf III, fänrik 21 aug. 1781, transp. såsom löjtnant till N. o. V. reg. 21 sept. 1786.
Död ogift 23 maj 1790 på Torp i Värmland.
781. Löwenhjelm, Gudmund Johan.
Född 20 sept. 1774 i Värmland. Fadern: kaptenen vid N. o. V. reg. Gudmund Johan Löwenhjelm (n:r 675); modern: Elsa Maria Uggla.
Underofficer vid Lifgardet 1 nov. 1779, fänrik vid N. o. V. reg. 30 maj 1787.
Död ogift 2 maj 1797 på Agnhammar, Grums socken.
782. Leijonstedt, Carl Johan, grefve.
Född 22 febr. 1751. Fadern: landshöfdingen i Västerbotten Carl Wilhelm Leijonstedt; modern: Margaretha Helena Nordensköld. Gift 21 aug. 1787 med frih:nan Antoinetta Cederström, syster till den följande regementschefen.
Leijonstedt kom tidigt i tjänst vid Nylands och Tavastehus dragonregemente, hvarifrån han blef korpral vid lifgardet till häst 1769 och året därefter återvände till förstnämnda regemente såsom kornett. Löjtnant i armén 1772, erhöll han löjtnants indelning 1774, transporterades genom byte till lätta dragonerna af Kungl. Maj:ts lif- och hustrupper 1776, blef löjtnant och stallmästare s. å., kapten 1778, generaladjutant af flygeln 1785, öfverstelöjtnant och 1. major vid N. o. V. reg. 26 juli 1787 med öfverstes karaktär, generaladjutant och öfverste i armén 15 maj 1792 och chef för samma reg. 12 jan. 1793.
Leijonstedt tjänstgjorde såsom generaladjutant hos Gustat III i kriget mot Danmark 1788. Efter krigshändelsernas slut afgick han till Finland, där han förde befälet öfver regementet. Han synes hafva deltagit i Anjalasammansvärjningen, fastän han, visserligen arresterad och tagen i förhör, frigafs. En kapten Gustafsson vid Kymmenegårds bataljon uppträdde vid krigsrätten i Tullis by den 13 okt. 1790 såsom vittne mot honom och påstod, att en dag i augusti året förut vid pass kl. 10 e. m., då han gått genom Åbo läns regemente vid Anjala, han alldeles ensam och bakom öfverste Hästeskos tält skulle, under en öfverläggning i tältet, hört öfverste Leijonstedt säga, att kungl. maj:ts person borde tagas i säkerhet och dess resa till Sverige förhindras, hvarpå öfverstelöjtnant Enehjelm svarat, att, om de vände sig mot kungl. maj:ts person, skulle han skjuta skarpt, så länge han hade en man kvar. Mot denna beskyllning invände Leijonstedt, att allt vore »största osanning och infamie». Att L. dock var betydligt invecklad i Anjalaaffären synes dels däraf, att han är en bland undertecknarne af deras beryktade skrifvelse, dels däraf, att han utaf kommissionen, som å Fredrikshof skulle besluta om straffen öfver Anjalamännen, med 5 röster dömdes till arkebusering och med 2 röster till ämbetets förlust.
Under 1808—09 års krig mot Norge förde han 1. brigaden vid västra armén och var slutligen fördelningschef i Värmland. Adlersparre vågade icke lita på Leijonstedt, när det gällde att tåga mot Stockholm oeh afsätta konungen, hvarför han arresterades (se 1. delen sid. 268) men frigafs efter truppernas aftåg. Vid regementets delning gick Leijonstedt, som blifvit generalmajor den 16 okt. 1810, öfver till Närkes regemente. Han tog afsked redan följande år och dog barnlös 8 febr. 1817 i Örebro. (Någon bild af Leijonstedt har icke kunnat anträffas.)
