Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
180
LEFNADSTECKNINGAR.

då han 14 juli blef chef för Edsbergs komp., major i armén och afsked 2 juni 1818.

Kommenderad till Skåne 1801, till Pommern 1807, deltog i striderna där 1 och 3 april, deltog i återtåget från Torglau genom Uckermünde 16 och 17 april, i striderna vid Seemühl och Negast 14 juli samt i Stralsunds belägring s. å., var med i 1808—09 års norska krig såsom brigadadjutant vid 1. brigaden.

847. Bauman, Fredrik.

Född 9 nov. 1781 i Ny. Fadern: kaptenen Johan Daniel Bauman; modern: Catharina Maria Brand. Gift med . . . Brand (dotter till J. B., n:r 644).

Rustmästare vid Göta garde 22 okt. 1795, fänrik 15 dec. s. å., transp. till N. o. V. reg. genom byte med E. G. Arén (n:r 795) 4 april 1799, löjtnant 16 dec. 1802, stabskapten 15 febr. 1808, majors afsked 20 juni 1815.

Kommenderad till Karlskrona 1801 och tjänstgjorde s. å. på örlogsskeppet Vasa, till Pommern 1807, där han deltog i striden vid Alt Kosenow samt återtåget genom Anklam 16 april, Stralsunds belägring s. å., deltog i 1808—09 års krig mot Norge och striden vid Lier, var i garnisonstjänst i Stockholm 1809 samt på gränsbevakning mot Norge s. å., i garnisonstjänst i Örebro 1810, på Eda skans 1812, kommenderad att ordna Värmlands beväring 1813, deltog i 1813—14 års krig mot Norge; chef för reg:tets jägarbataljon, deltog i striderna vid Lier 1 aug. och Medskog 5 aug. 1814.

Död 8 nov. 1835 på Svensby i V. Emterviks socken.

848. Hallencreutz, Claes.

Född 20 okt. 1778. Fadern: brukspatronen Lars Johan Hallencreutz; modern: Anna Catharina Victorin. Gift med Lovisa Catharina Hultgren.

Sergeant vid Göta garde 29 jan. 1794, fänrik utan lön 10 mars s. å., med lön 26 april 1795, löjtnant med lön vid samma garde 20 dec. s. å., löjtnant vid Västerbottens reg. 1796, hvarifrån han blef återtransp. till Göta garde, transp. till N. o. V. reg. såsom kapten 21 maj 1799, hvarefter han 30 maj s. å. blef stabskapten vid Göta garde, kapten på stat vid af Palénska reg:tet (Finska gardet) 14 dec. 1808, komp.-chef vid Svenska gardet 1809, 3. major 20 nov. 1810, 2. major 14 maj 1811, öfverstelöjtnant i armén 12 juli 1814, chef för 2. lifgren.-reg:tet 6 maj 1817, afsked såsom öfverste i armén med rättighet att bära reg:tets uniform 19 april 1825, tulldistriktschef i Skåne 20 april s. å., afsked därifrån 10 mars 1832.

Bevistade krigen i Tyskland 1805—06 och mot Ryssland samt Norge 1808—09, därunder organiserat Dalarnes landtvärn och anfört 2 bataljoner, som beordrades till Finland. Afgick efter kontraorder åter till Dalarne och organiserade 3. bat., med hvilken han först afgick till Jämtland under v. Döbeln och därpå till Umeå under Wrede. Bevistade 1813—14 års krig i Tyskland, kommendant i Lübeck.

Död 19 okt. 1841 i Stockholm.

849. von Numers, Olof Ulrik.

Född 26 juli 1775 antagligen på Lundsholm i Värmland. Fadern: assessorn Olof Ulrik von Numers; modern: Maria Gustafva von Troil.

Sergeant vid Blå och Gula brigaden 1790, fänrik 21 nov. 1791, löjtnant vid Lifreg:tets 2. lätta inf.-bataljon 20 sept. 1793, stabskapten 6 mars 1794, transp. till Österbottens reg. 26 nov. s. å., transp. till N. o. V. reg. såsom chef för Älfdals komp. genom byte med E. G. Hård (n:r 786) 3 juni 1799, afsked 8 dec. 1807 med majors n. h. o. v.[1]

Död ogift 31 mars 1836 på Nolby i Väse och begrafven i Ölme kyrka.

  1. Han var sonsons son till majoren vid Lifgardet Carl v. N., som var den förste vid landstigningen på Seland 1700 och som sprang ur båten i vattnet samt med sina grenadjärer angrep och fördref danska kavalleriet.