hvilken han lämnade efter krigets utbrott. Han användes 1811 såsom topograf och civilingenjör vid Göta kanal och nämndes 22 sept. 1812 till underlöjtnant vid ingenjörkårens fältmätningsbrigad. Såsom topografofficer anställdes han följande året i fältmarskalk von Stedingks stab vid norra tyska armén och gjorde med denna 1813 och 1814 årens fälttåg. Han deltog därunder i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig samt i striden framför Lübeck 5 dec. 1813. Vid uppförandet af förskansningarna mellan Mulde och Elbe framför Roslau, hvilka arbeten till en del utfördes under fiendens eld, tjänstgjorde han såsom ingenjörofficer och afsändes från bivacken vid Köthen till Alsleben för att där öfver Saale slå en bro, som begagnades af ryska generalen Czernicheffs kår. Vid fästet Fredriksorts intagande tjänstgjorde han likaledes såsom ingenjörofficer. År 1814 var han anställd vid högkvarteret under norra tyska arméns marsch till Belgien och tillbaka. Han deltog i fälttåget i Norge s. å., bevistade belägringen af Fredrikshall, striden vid Köhlbergsbron och deltog i förföljandet af fienden till Onsjö kyrka och Ellingård, hvarefter han verkställde broslagning öfver Glommen vid Hafslund.
Efter återvunnen fred deltog han i fältmätningsarbetet i Skåne till 1819, hvarunder han 1818 aflade den föreskrifna högre examen för ingenjörofficerare och därefter nämndes till löjtnant samt 1819 till ordonnansofficer (senare adjutant) hos kronprinsen Oskar. Han användes fortfarande till fältmätningsarbete och deltog i gränsregleringen mot Ryssland 1821—22. Han förflyttades 19 juni 1821 såsom kapten till lifbeväringsregementet, där han 4 febr. 1829 blef major, sedan han redan 11⁄2 år innehaft denna grad. Under denna tid hade han uppgjort beskrifning öfver Karl XIV Johans slagfält, åtföljt kronprinsen på en utrikes resa, 1824—26 varit attaché vid beskickningen i Konstantinopel och gjort vidsträckta resor i österlandet samt utfört beskickningar till Ryssland och Österrike. Förste major vid Värmlands regemente 5 juli 1831 och följ. året öfverstelöjtnant, blef han 24 febr. 1840 öfverste och därpå följ. 27 april chef för regementet. Under sin chefstid förde han efter utnämning till generalmajor 1849—50 befälet öfver den till Schleswig sända svensk-norska besättningskåren.
Af naturen rikt begåfvad och därtill musikalisk, med godt hufvud, snabb uppfattning och stor beslutsamhet förde Malmborg ett strängt men välvilligt regemente och kunde efter tidens sed fara ut både hotfullt och strängt, om han icke genast åtlyddes, eller om något icke var honom till lags. Han vårdade med stor omsorg regementets inre angelägenheter, och i yttre måtto motsvarade regementet under hans långa chefskap alla den tidens fordringar.
Den 21 nov. 1856 lämnade han regementet för att öfvertaga befattningen såsom generalbefälhafvare i 3. militärdistriktet, från hvilken han med generallöjtnants grad fick afsked 28 jan. 1862.
Han upphöjdes i adligt stånd 1842, blef R. S. O. 1826, K. m. st. k. 1857, K. m. st. k. af N. S:t O. O. 1858 samt hade dessutom K. XIV J:s medalj. Led. af Krigsvet.-akad. 1850,
Död 22 maj 1864 å L. Våxnäs invid Karlstad, hvilken egendom han köpt.
964. Selldén, Erik Gustaf.
Född 21 jan. 1811. (Halfbroder till n:r 954.) Fadern: prosten i Gillberga Nils Selldén; modern: änkan efter prosten Magnus Unger i Brunskog Kjerstin Olofsdotter. Gift 24 okt. 1839 i Karlstad med Emma Dalinda Wahlström. (Svåger med Henrik Lilljebjörn vid Värmlands fältjägare.)
Underofficer 26 febr. 1831, fänrik 13 aug. s. å., löjtnant 20 febr. 1836, kapten och chef för Älfdals komp. 10 april 1844, för Grums komp. 10 april 1845, för Gillbergs komp. 13 juni 1855. R. S. O. 1860.
Kommenderad till två månaders tjänstgöring vid Göta art.-reg. 1832, såsom
