Anders); modern: Eva Margaretha Widegren. Gift 5 febr. 1848 i Stockholm med Jaquette Wilhelmina Rütterskjöld.
Den 19 dec. 1837 blef Wijkander sergeant vid Svea artilleriregemente och vann där befordran till underlöjtnant 11 maj 1839. Sedan han i det närmaste afslutat kursen vid gymn. centralinst., fick han 17 mars 1840 transp. till Värmlands regemente. Löjtnant 23 aug. 1842, genomgick han under åren 1841—44 högre artilleriläroverket, förordnades därefter till generalstabsofficer och tjänstgjorde såsom sådan i landtf:s-dep:ts komm.-exp. och i 5. militärdistriktets stab. Åren 1849—50 var han adjutant hos chefen för de till Schleswig öfverförda svenska och norska trupperna. Kapten i armén 26 mars 1851 och vid regementet 1 juni 1854, då han redan en vecka förut blifvit major i armén — efter 15 officersår — användes han under det oroliga året 1854 såsom stabschef på Gottland och brukades sedan i enahanda befattning vid 5. och 3. militärdistrikten. Genom byte chef för lifkompaniet 17 juni 1856, skötte han detta endast tidtals intill sommaren 1858, då han bosatte sig på kompanichefsbostället Skinnargården och tog befälet öfver kompaniet. Såsom tredje-major, hvilket han med öfverstelöjtnants grad och med öfverhoppande af sex kompanichefer blef 6 maj 1862, ägnade han sig fortfarande åt regementet, hvars chef han med öfverstes grad blef 19 jan. 1864, därvid förbigående öfverstelöjtnanten och andremajoren, någonting den tiden ingalunda ovanligt.
Wijkanders kraftfulla natur skulle på chefsplatsen göra sig fullt gällande, och i 1. delen har en teckning gifvits af honom (sid. 380). Här må liksom där framhållas, att han var ett barn af sin tid, och att han trots sin kraft icke förmådde bryta de skrankor, som denna tid och den svenska uppfattningen reste kring honom, och hvilkas höjd han säkerligen icke märkte. Under åren kring 1870 ledde han generalstabsofficerarnas fältöfningar.
Wijkander var en i svenska krigsförfattningens labyrinter synnerligen förfaren man, därom vittna hans båda arbeten »Öfversikt af svenska militärförvaltningen och grunddragen af den norska» (1861) samt »Svenska krigsförfattningens historiska utveckling» (1866), hvilket senare ända till våra dagar är den färnämsta källan rörande vår indelta organisation.
En mängd kommittéuppdrag, ledamot- och ordförandeskap i Värmlands landsting och hushållningssällskap, ledamotskap i riksdagens 1. kammare 1867—81 samt den militära tjänstgöringen, under åren 1877—81 såsom generalbefälhafvare i 3. militärdistriktet — generalmajor hade han blifvit 1 dec. 1874 — tog allt mera på hans krafter, så att, när han 11 mars 1881 fick begärdt afsked, var han blott en skugga af sig själf. Hans själskrafter minskades allt mera, till dess han afsomnade i Göteborg 6 dec. 1885.
R. N. S:t O. O. 1858, R. S. O. 1860, K. 1. kl. 1872, R. K. XIII:s O. Led. Krigsvet.-akad. 1851.
