Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Prinsen kommer till det förtrollade slottet.

— O, det är förtjusande att leva liksom i en sagbok, tänkte hon glatt. — Nu kommer allting att reda sig — det måste det naturligtvis — och Paul får en mamma, som han riktigt kan hålla av, och alla bli lyckliga. Men herr Irving kommer att ta med sig fröken Lavendel — och hur går det då med lilla Ekostugan, det undrar jag just … Saken har alltså två sidor — så är det visst med nästan allting här i världen …

Det viktiga brevet skrevs, och Anne bar det egenhändigt till Graftons postkontor, där hon passade på att »hugga» brevbäraren och bedja honom med det första befordra försändelsen till Avonlea.

— Det är mycket angeläget, präntade Anne ängsligt i honom.

Brevbäraren var en knarrig gammal gubbe, föga lämpad till kärlekspostiljon, och Anne var inte alls säker på, att han var tillförlitlig. Men han lovade, att han skulle försöka komma ihåg, och därmed fick hon låta sig nöja.

Charlotta den Fjärde kände, att det låg någon hemlighet i luften denna eftermiddag — en hemlighet, som hon märkvärdigt nog inte blev invigd uti. Fröken Lavendel irrade omkring i trädgården och såg förströdd ut. Även Anne tycktes besatt av en orolig ande och vankade planlöst än hit och än dit. Charlotta den Fjärde härdade ut, så länge hennes hårt prövade tålamod stod bi, men det brast, när Anne för tredje gången företog en pilgrimsvandring köket runt. Då ställde sig Charlotta framför henne och knyckte harmset på nacken med dess himmelsblåa bandrosetter.

— Vet fröken vad, sade hon, det syns mycket tydligt, att ni och min fröken ha en hemlighet ihop, och ursäkta min frispråkighet, fröken, men jag tycker det är mycket oschangtilt av er att inte tala om den för mig, när vi ändå förut ha varit så kontanta alla tre.

— Sötaste Charlotta, jag skulle ha berättat alltihop för dig, om det hade varit min hemlighet — men du förstår, det är fröken Lavendels. Jag ska i alla fall säga dig så här pass mycket — men blir det ingenting utav, får du aldrig knysta ett ord till någon levande själ! … Jo, du, prins Florestan kommer i kväll! Han kom egentligen för länge sedan, men i en dåraktig stund drog han sin väg igen och vandrade vida omkring och glömde konsten att hitta tillbaka till den lilla gångstigen till det förtrollade slottet,

242