du dock icke min goda tanke om dig på skam, utan blev en värdig dotter till din mor. Detta sade jag till mamma i går, och hon såg så glad och tacksam ut, som om jag givit henne en anvisning på en million att använda till barmhärtighetsverk. Men ni hör inte på mina moraliska anmärkningar, mrs Laurence — sade Laurie och tystnade, ty Amys ögon hade ett frånvarande uttryck, fastän hon hade dem fästa på hans ansikte.
— Jo, det gör jag och beundrar gropen i din haka på samma gång. Jag vill visst icke göra dig fåfäng, men jag måste erkänna, att jag är stoltare över min vackre man än över alla hans pengar. Skratta icke åt mig — men du kan inte tro vad det gör mig för en glädje att se på din näsa, och med dessa ord strök Amy, med artistisk tillfredsställelse, sakta och smekande hans välbildade ansikte.
Laurie hade fått många komplimanger i sitt liv, men aldrig någon, som hade behagat honom så mycket som denna, vilket tydligt syntes, ehuru han skrattade åt sin hustrus underliga smak, medan hon långsamt sade:
— Får jag göra dig en fråga, älskade Laurie?
— Visst får du det.
— Skall det göra dig ledsen om Hanna gifter sig med mr Bhaer?
— Aha, var det där, som skon klämde! Jag kunde väl tro, att det var någonting i gropen, som ej behagade dig. Men som jag inte är någon hund, bunden vid kojan, utan den lyckligaste människa i livet, kan jag försäkra dig, att jag på Hannas bröllop skall dansa med ett hjärta lika lätt som mina fötter. Tvivlar du på det, m’amie?
Amy såg på honom och blev nöjd. Hennes sista lilla svartsjuka fruktan försvann för alltid och hon tackade honom med ett ansikte strålande av kärlek och förtroende.
— Jag önskar, att vi kunde göra någonting för den hederlige gamle professorn. Kunde vi inte hitta på någon rik släkting, som kunde lägga sig och dö därborta i Tyskland och lämna honom en liten nätt förmögenhet? sade Laurie, under det de började vandra arm i arm upp och
