Sida:Våra vänner från i fjol del 2 1919.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
320
LOUISA M. ALCOTT

fessorn den första och stående skålen, som alltid dracks vid sådana tillfällen, »Tant Marchs skål, Gud välsigne henne!» Den gode professorn utbragte denna skål av varmaste hjärta, ty han glömde aldrig sin stora förbindelse till henne, och gossarna, vilka blivit lärda att hålla hennes minne i helgd, drucko den vördnadsfullt.

— Det är mormors sextionde födelsedag! Skål för mormor, många, många glada födelsedagar, hip, hip, hip, hurra!!!

Som man lätt kan förstå, drucko alla av hjärtat denna skål, och hurrandet ville aldrig taga slut. Sedan druckos skålar för alla de övriga, ända från mr Laurence, vilken ansågs som anstaltens särskilde beskyddare, till det lilla marsvinet, som hade förirrat sig från sin egen sfär för att söka sin unge herre. Demi, såsom äldsta barnbarnet, överlämnade åt dagens drottning diverse gåvor, till en sådan mängd, att de måste föras fram till festplatsen i en skottkärra. Några presenter voro ganska lustiga, men vad som skulle ansetts för brister i andras ögon, det var förtjänster i mormors, ty barnens gåvor voro helt och hållet deras eget verk. Varje styng som Daisys tåliga fingrar hade gjort på näsdukarna, som hon fållat, var bättre för mrs March än det finaste broderi, Demis skolåda var ett underverk av mekanisk skicklighet, fastän locket icke ville låta stänga sig. Robs pall vickade på sina ojämna ben, vilket hon förklarade vara en riktig lisa för foten, och ingen sida i den dyrbara bok, som Amys barn gav henne, var så skön som den, varpå det stod skrivet med sneda bokstäver: »Till den kära mormor, från hennes lilla Betty.»

Under denna ceremoni hade gossarna mycket hemlighetsfullt försvunnit. Mrs March bjöd till att tacka sina barn, men hennes röst kvävdes av tårar, varvid lilla Teddy torkade hennes ögon med sitt förkläde. Plötsligt började professorn sjunga, och då hördes över honom röst efter röst instämma i sången, och från träd till träd ljöd musiken från den osynliga kören, då gossarna med tacksamma hjärtan sjöngo den lilla sång som Hanna skrivit, Laurie satt musik till och professorn lärt gossarna att på bästa sätt utföra.