han till Wien, där han hade musikaliska vänner, och började arbeta, med ett fast beslut att utmärka sig. Men antingen, hans sorg var för stor för att antaga form av musik eller musiken för eterisk för att kunna häva en dödlig sorg, nog av, han upptäckte snart, att detta requiem för närvarande översteg hans förmåga. Det var tydligt, att hans själ ännu icke var i stånd att arbeta och att hans ideer behövde bli klarare; ty ofta, mitt under en klagande ton, brukade han ertappa sig gnolande på en dansmelodi, som livligt återkallade julbalen i Nizza — isynnerhet den store fransmannens bild — och som för ögonblicket åstadkom en paus i den tragiska kompositionen.
Sedan försökte han med en opera, ty ingenting syntes omöjligt i början, men här uppstodo åter oförutsedda svårigheter. Han ville göra Hanna till hjältinna och ansträngde sitt minne för att framkalla några ömma och romantiska drag hos föremålet för sin kärlek. Men minnet visade sig såsom en förrädare, och liksom om det vore besatt av flickans eget egensinniga lynne, brukade det blott återkalla Hannas egenheter, fel och nycker och endast framställa henne från den mest opoetiska synpunkt, såsom då hon piskade mattor med en stor duk på huvudet, eller då hon barrikaderade sig med sovkudden, med mera dylikt, och härvid brast han vanligen uti ett oemotståndligt skratt, som förstörde den djupsinniga tavla han höll på att måla. Hanna ville för intet pris bli satt i operan, och han måste avstå från sin plan att sätta dit henne med ett: Anamma den flickan, vad hon är för en plågoande! och härvid ryckte han sig i håret såsom det anstår en förtvivlad kompositör.
Då han såg sig om efter en annan och mindre omöjlig dam att föreviga i toner, framställde minnet genast, med den mest förekommande beredvillighet, en sådan. Denna uppenbarelse hade många ansikten, men var alltid försedd med guldgult hår, var höljd i en genomskinlig sky och svävade lätt förbi hans själs ögon i ett behagligt kaos av rosor, påfåglar, vita ponnyer och blåa band. Han hade icke givit den tillmötesgående företeelsen något namn,
