Sida:Våra vänner från i fjol del 2 1919.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
255
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

— Äktenskapet är, när allt kommer omkring, ändå en förträfflig sak, och jag undrar, om jag skulle kunna bli hälften så bra som du blivit, ifall jag försökte det; förutsatt nämligen, att jag komme i tillfälle att gifta mig, sade Hanna, som i den upp- och nedvända barnkammaren höll på att göra i ordning en pappersdrake åt Demi.

— Det är just vad du bör göra för att bringa i dagen den kvinnliga sidan av din natur, Hanna. Du är lik en oskalad kastanj, vass utanpå, men silkeslen och med en söt kärna inuti, blott man kan komma åt den. Kärleken skall komma dig att visa ditt hjärta en dag, och då skall också det taggiga skalet falla bort.

— Frosten öppnar kastanjerna, och det behövs en duktig skakning för att få ned dem. Pojkar bruka plocka dem, men jag vill icke bli stoppad i deras påsar, svarade Hanna, i det hon klistrade ihop pappersdraken, som ej den allra starkaste vind skulle kunna blåsa upp i vädret, ty Daisy hade bundit fast sig själv vid den såsom svans.

Margret skrattade, ty det gladde henne att se en skymt av Hannas gamla lynne, men hon ansåg det såsom sin plikt att giva kraft åt sin övertygelse genom alla möjliga skäl, som stodo i hennes makt; och det systerliga småpratet var icke utan sin nytta, isynnerhet som Margrets kraftigaste argument voro de bägge barnen, vilka Hanna innerligt höll av. Sorg är för somliga hjärtan den bästa nyckeln, och Hanna var nästan färdig att bliva stoppad i påsen, det behövdes blott litet mera solsken för att mogna kastanjen. Men då var det icke en otålig pojke, som skakade ned den, utan en man, som varsamt utsträckte handen efter den, och då han lyckats nå den, fann en frisk, söt kärna inom det taggiga skalet. Om Hanna hade kunnat ana detta, skulle hon slutit sig ännu tätare inom sitt skal och visat sig taggigare än någonsin; men lyckligtvis tänkte hon icke på sig själv, utan då tiden var inne och frukten mogen, lät den utan motstånd plocka sig.

Om Hanna nu hade varit hjältinnan i en moralisk berättelse, så hade hon vid denna tidpunkt av sitt liv blivit ett fullkomligt helgon, som avsagt sig världen och