Dupont, förskräckt stirrande på de nedfallna föremålen. »Min hustru har upptäckt min hemlighet. Hon vet då att jag är kapucin. Huru skall jag kunna undgå pater-direktörens vrede? Jag är olycklig för tid och evighet! . . . Men huru har fru Dupont kunnat komma öfver min scapulaire och mitt heliga rep?»
Ur lådan hade fallit en vadmalslapp af fullkomligt samma färg som Pierre Duponts egen och ett hamprep som alldeles liknade hans eget heliga rep.
»Mitt rep!?» skrek Pierre Dupont och förde handen till midjan. »Min scapulaire!?» hväste han med hes stämma och ref upp det granna kråset med juvelnålen. »Nej, det är ej mitt rep, det är ej min scapulaire! . . . Store Gud, skulle min hustru också vara kapucin.
Pierre Dupont behöfde ej längre tvifla på den saken, ty bredvid den ur lådan fallna vadmalslappen med svarta korset låg ett papper med den helige Fransisci sigill, och på papperet läste vår kapucin, att madame Dupont, född Constance Bonnet, den och den dagen upptagits i den helige Fransisci orden samt i dopet erhållit namn af syster Sancta-Olympia. Dokumentet var undertecknadt af samme pater-direktör som utfärdat diplomet för Pierre Dupont själf.
Pierre Dupont var tillintetgjord. Att själf vara kapucin fann han i sin ordning, men att hafva en hustru som tillhörde orden, därmed kunde han omöjligt förlika sig. Att vara gift med en syster Sancta-Olympia — nej, det var för mycket.»
——————
