Den här sidan har korrekturlästs
Af dessa milda ögonkast,
Der säkert hopp sig målar —
Det är som hölle han sig fast
Vid detta ögas strålar.
Vi se hans styrkas hemlighet,
Som skall hans seger blifva:
Sin krans han vinner, ty han vet
Hvem han sin kyss skall gifva.
I älsklig form en sann idé
Går fram så klar, så stilla,
Och konstnärn låter oss få se
Det stora i det lilla.“
Så Bertha läste rad för rad
Om vännens vunna rykte,
Och bäfvande och segerglad
Sitt blad till hjertat tryckte;
“Han lyftas skall i ryktets famn
Till en ovansklig ära!
Han får ett stort, odödligt namn.
Ett namn — som jag får bära!“
I sin fåtölj hon sjunker ner
Med sammanknäppta händer;
