Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 106 —

Af dessa milda ögonkast,
Der säkert hopp sig målar —
Det är som hölle han sig fast
Vid detta ögas strålar.

Vi se hans styrkas hemlighet,
Som skall hans seger blifva:
Sin krans han vinner, ty han vet
Hvem han sin kyss skall gifva.
I älsklig form en sann idé
Går fram så klar, så stilla,
Och konstnärn låter oss få se
Det stora i det lilla.“

Så Bertha läste rad för rad
Om vännens vunna rykte,
Och bäfvande och segerglad
Sitt blad till hjertat tryckte;
“Han lyftas skall i ryktets famn
Till en ovansklig ära!
Han får ett stort, odödligt namn.
Ett namn — som jag får bära!“

I sin fåtölj hon sjunker ner
Med sammanknäppta händer;