Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 188 —

Och att sakna’ns qval försona
I ha’n deras platser fått.

Sista lärkan afsked qvittrar
Och mot söder flygtar glad,
Ty hon märkt att rimfrost glittrar
Mellan blommans granna blad.

Mina vackra, kalla minnen,
Härmen rosorna på nytt!
Dunkelröda kronor, brinnen!
Hvad gör det att doftet flytt?

1866.