Hoppa till innehållet

Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 191 —

Klara böljor och stjernor klara.

Klara böljor och stjernor klara,
I som ännu förstån hvarann,
Ej till vintern det långt kan vara,
Hur I älsken, så kommer han.
Stjernan fågängt sin stråle slungar,
Aldrig mer hos sin våg hon gungar.
Klara böljor och stjernor klara,
Aldrig då I förstån hvarann.

Tindra, stjerna! Se, tiden jagar.
Tindra mild i den lugna sjö!
Snart dess bölja, hur än hon klagar,
Domnar bort under kylig snö.
Snart din stråle i vinternatten
Fåfängt studsar mot frusna vatten.
Tindra, stjerna! Se, tiden jagar.
Tindra ned i den lugna sjö!