Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Vid en ynglings graf.
Hans varma hjerta, helt nyss det slog
Ett slag, det sista i striden,
Hans trötta öga har gråtit nog,
Hans mulna dag är förliden.
Vid grafven sjunga vi än en gång
Om dödens dvala så tung och lång,
Vid grafven sjunga vi än en sång
Om höga himmelska friden.
Hvad båtar dock att på tidens strand
En bräcklig koja vi bygga,
Om vi den bygga på lösan sand
Och ej på klippan, den trygga,
Den klippan, ack, från hvars höjder än
Vi våga trotsa förgängelsen,
Vi våga lyfta vår blick till den,
Som ej sitt löfte kan rygga!
