Den här sidan har korrekturlästs
Minnessång
öfver Kommerserådet B. H. Santesson.
Se, grafven öppnas! Broder, hvems är båren?
Har du den gamles anlet kännt igen?
Oliven slå sin krans om silfverhåren,
Och eterneller blickar fram ur den.
Hvem var den gamle? Fåfångt sången målar,
Hur gubbens öga brann af snillets strålar,
Hur gubbens bröst för fosterlandet brann.
Och dock, fast tidens lagar ej vi rubbe,
Han, gammal vorden, var dock aldrig gubbe,
Han var en man, i lif och död en man.
Ja, han var en af dessa Sveas söner,
Som druckit modersmjölken jernbemängd,
Som kämpa till dess segern mödan kröner
Och bryta väg när hvarje väg är stängd.
Må dvergaätten sina pilar hvässa,
Se, hoppets hjelm beskyddar hjeltens hjessa,
Och om han faller, faller han med fröjd
Och lefver, fast han dör, ty som exempel
Björck, Valda dikter.11
