Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Till mamma med min första psalm.
Du som för mig så mången tår har gjutit,
Du som för mig har bedt så mången bön,
Tag mot den första lilja som jag brutit
På Sarons äng, som än står frisk och grön!
Se Herrens berg med evigt unga vårar!
Dit vill jag fly från verldens kalla höst
Och binda kransar under strida tårar,
Till dess mitt hjerta funnit frid och tröst.
Jag uppåt ser mot himlen, som sig hvälfver
Omkring Guds gård, från alla fläckar fri.
Blir kransen färdig, då kanhända skälfver
En liten droppe himmelsk dagg deri.
O, moder, hör ej opp för mig att bedja!
Lägg än välsignande på mig din hand!
Jag kan ej binda på min blomsterkedja,
Förr’n Gud mig binder med sin kärleks band.
