Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Du lefver ofvan gruset.
Din herde kär
At dig beskär
Din arfvedel i ljuset.
I dopets våg
Du redan låg
Uti hans famn begrafven,
Der hvilar du
I skydd ännu
Af trogna herdestafven.
Sitt späda lam
För herden fram
En gång ur hvilans sköte.
O, må vi då
Med fröjd uppstå
Och skynda till ditt möte!
1868.
