Den här sidan har korrekturlästs
Äfven du blir stjerna
Skön som jag och ren.
Syster, våra öden
Skref ju samme far:
Skön blir sjelfva döden,
Skön som lifvet var.
Då hvad är det mera,
Om af lifvets dar
Färre eller flera
Gud oss gifvit har?
Himlabarnet rena
Fadrens råd förstår —
Oss en dag allena
Är som tusen år.
Derför glad, du lilla,
Bär din hvita skrud;
Somna sedan stilla
På Allfaders bud!
Han kan verldar välta,
Krossa pol mot pol:
