Den här sidan har korrekturlästs
Ett minne.
Sjung hopp, tralala! Det är bal i dag,
Och glädjen är himlens lån;
Det är barnbal hos klockarn, och dit skall jag,
Herr prostens tolfårige son,
Och i sammetsblus och i sidenväst
Till klockarn jag reser med prostens häst.
Så träder jag in, så bockar jag mig,
Helt stolt och lätt i mitt sinn,
Och församlingen helsar så gladelig,
När den unge sprätten går in:
“Ty munter som sju den pojken är“,
Och för prostens skull var han alla kär.
Mitt thé jag druckit. — “Nu, vänner, i ring!“
Jag ropar, när artigt jag tar
En dotter af värden och svänger omkring
Med henne, som seden var;
Men när jag tyckte hon dansat nog,
Då neg hon för mig, som förbindligast log.
