Den här sidan har korrekturlästs
Vackra ögon blå,
Gråten icke så!
Kanske glädjens sol I skåden än.
Ej hon frågar, hur jag kom till henne,
Hur just nu jag henne återfann;
Drömma tycks hon, drömma, att vi tvenne
Aldrig varit skilda från hvarann.
Bleka kinder små,
Drömmarna förgå
Snabbt, som edra rosors vår försvann.
Dock du trettonåra, låt oss drömma,
Drömma så som sippan i April,
När hon morgnar sig i tufvans gömma
Och ej tror, att vinter funnits till!
Ack, hon vet ej af,
Att i drifvans graf
Hon så länge slumrat tyst och still!
Så din mor, i dödens dvala domnad,
Tror, att än hon är sin dotter när,
Tror dig än på sina armar somnad,
Tror, att än hon i sin famn dig bär.
