Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
160
VALLFART OCH VANDRINGSÅR
Kosmopoliten.
San Remo. Januari 1887.
Det sjönk i havet; till sist försvann det
i tio växlande vandringsår
som ett förlorat och sörjt i går,
det vita landet, det vita landet.
Det står i minnet med is och släde
som glad du ser det från fönsterpost
vid par och trettio graders frost,
då vintern bringar sitt vita säde.
I sjubbskinnsvantar stå män och skotta.
På blågrön himmel ej minsta moln.
Fontänen sover med is i skåln,
och kyrkoklockorna ringa åtta.
I Kiva levde en prins, som vägde
en stor safir i sin unga hand.
Han fäste den på ett silverband,
som prytts med allt han av pärlor ägde.
