Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15
ÖSTERLÄNDSKA MINNEN OCH MYTER

Han kom och klädde tunnan
med friska fikonblad,
med pärlor och rubiner,
med glimmande brokad.
Och högt på tunnan bars
vid darabuckors dunder
Umballa, Österns under!
 
Nu sade segerdrucken
Umballa till sin bror,
när svarta livevnucken
med mjuka ibisvingen
strök dammet av hans skor:
»Nå, Hafed, kungaringen?»

Då knäföll bleke Hafed
i glada skarans mitt
med pannan tryckt mot jorden;
men nu var håret vitt.

Han stötte i sitt hjärta
sin långa, krökta kniv.
»Du fann bland sopor kronan,
jag sökte med mitt liv.»

Umballas ätt, hon njuter
all lyckans gunst sen dess.
Är spel med trumf i ruter,
så har hon ruter ess.