att skorra vasst i glada gudars öra!
Och därför tänkte de i kvällen sena,
där högt på månens horn de gått till sängs:
»Den stackars pilten kan dock ej förtjäna,
att han av flickan evigt utestängs.
Hon är en styvsint en, men vi ha inne
ett känt recept mot ett förhärdat sinne.
Först alltså hålla vi till hands ozon
och stora massor aqua destillata
och sedan…» Yngsta guden löste skon
och lagade i den vid nattens vintergata
på några kol i kinamomonsskåln
ett litet svart, elektriskt laddat moln.
Han lät det falla genom mörkret sakta
på bagarstugan, i vars skorstensrör
man kunde högt från himmelen betrakta
det glöd som sken i askan nedanför.
Men under torgets akacia, där eldflugorna lyste i lövverket, lågo trasmän och uteliggare bekymmerslöst kring en hornlykta och gjorde natten glad med rostad majs och tärning. Från danserskornas gata hördes ur en upplyst öppen dörr entoniga, på måfå upprepade knäppar på en sträng som regndroppars fall på en plåt.
I bagarstugan ville vattendragarn
ta fast i flickan, som med starka tag
och mjuk och mjölig vred sig fri i mörkret
och stannade med spaden lyft till slag.
